Smältande glaciärer. Orkaner. Översvämningar. Däggdjur som utrotas. Vart är vår planet på väg egentligen? Ingen aning, men det hela känns lite oroande.
Vad händer just nu? Vad är egentligen annorlunda nu mot förr? En sak som är annorlunda är helt klart mängden avancerad och ny teknik, en mängd som ökar i accelererande takt. En sak som däremot är mer eller mindre sig likt är vårt behov av att ha saker, att konsumera materiella ting utöver våra egentliga behov. Det finns dock redan tendenser till positiv förändring, där årets julklapp i form av det återvunna plagget är ett bra exempel.
Avsikten med den här artikeln är att väcka tankar och inspirera till reflektion över vilka effekter ny teknik kan möjliggöra. Den kan däremot inte utlova något träffsäker profetia om vår planets framtid.
Ny teknik som pådrivare av konsumtion
Ny teknik är spännande. Ny teknik är kittlande och gör att du kan känna du är med i matchen. Det finns mänskliga drivkrafter som gör att vi hela tiden vill uppdatera oss med nya, häftiga prylar. Men ny teknik kan också väcka en obehaglig känsla - känslan av att ytterligare driva på en redan hög konsumtionstakt. Kan ny teknik istället hjälpa oss alla att bli klimatsmarta till den nivå som förmodligen kommer att krävas?
Ny teknik som möjliggörare till förändring
Det är spännande att försöka förstå hur ny teknik bäst kan möjliggöra förändring - förändring för oss som individer, för företag, för samhället. Ny teknik kan däremot skrämma och vara svår att ta sig an på ett sätt som gynnar både oss i det korta perspektivet och vår eftervärld i ett längre perspektiv.
Ett exempel är system av uppkopplade lånecyklar i våra större städer. Denna tjänst, möjliggjord av ny teknik, driver fram intressanta beteenden och förändringsbehov:
-
Många konsumenter väljer säkert bort tjänsten med åsikten att det är en riskfylld och onödig nyhet. Det beteendet bromsar tyvärr möjligheterna till storskalighet. Brister i förmåga till förändring kan skapa just denna eller andra former av hindrande effekter.
-
Samtidigt har Kina idag stora fält med högvis av outnyttjade lånecyklar, som ett resultat av ett utbud från flera aktörer mångfalt större än efterfrågan. Överkonsumtion eller överdriven tro på tillväxt kan alltså skapa andra, mer skrämmande effekter.
Jag är fast övertygad om att det går att utveckla enkla, uppskattade, värdeskapande och långsiktigt hållbara tjänster – möjliggjorda av ny teknik. Till exempel en tjänst som resulterar i att totala antalet konsumerade cyklar blir färre samtidigt som fler konsumenter väljer att cykla. Men framgången kommer inte begränsas av tekniken, snarare av hur vi alla förhåller oss till den.
Ny teknik skapar möjligheter
Med rätt förhållningssätt och rätt användning av ny teknik så finns det oändliga möjligheter till positiva effekter. Möjligheten till att koppla upp prylar genom internet of things är ett bra exempel. Två typiska exempelområden med uppenbara positiva effekter på hållbarhet är:
-
Tjänstefiering: En produkt måste plötsligen hålla länge eftersom betalning sker per utnyttjande, inte för själva produkten. Exempel: Att gå från att sälja tvättmaskiner, till att sälja tvättar.
-
Delningsekonomi: Till exempel så kan en praktisk pryl delas mellan flera genom att enkelt lokaliseras med hjälp av en sensor-uppkoppling. Exempel: Elektriska sparkcyklar som delas med hjälp av uppkoppling och en app.
Stå emot onödiga frestelser och konsumera ny teknik hållbart
Snart är det jul och många hoppas på välfyllda högar under granen. I dessa tider blir jag lite nyfiken på hur många tekniska prylar som finns i paketen, men som egentligen kan anses onödiga. De fyller ett syfte, men inte ett grundläggande behov. Kanske en digital vän att kunna prata med där hemma så man slipper tända lyset? Kanske ett par extra trådlösa högtalare i hallen, som kan röststyras från mobilen? Det är inte självklart vilka prylar som faktiskt är långsiktigt hållbara, jämfört med vilka som inte är det. Smarta lampor som håller flera år borde ju ha en positiv effekt, i lagom mängd. En hel trädgård fylld med tusentals fjärrstyrda smålampor kanske däremot inte fyller ett grundläggande behov.
En hållbarhetsparadox som visar på vikten av långsiktighet
Ny teknik och alla dessa prylar skapar lätt en paradox. Det yttersta goda syftet är i många fall att öka resurs- och energieffektiviteten, men den tekniska utvecklingen medför snarare en ökad konsumtion av resursen. Denna ”Jevons paradox” uppmärksammade William Stanley Jevons redan 1865 och den upplevs idag som mer tydlig än någonsin. Idag finns det tyvärr inte något magiskt recept på hur mänskligheten ska förhålla sig till paradoxen, men en ständigt långsiktig inställning tror jag hjälper, där vi lyckas skifta fokus bort från kortsiktiga incitament och onödiga frestelser. Då undviker vi förhoppningsvis risken att ny teknik faktiskt stjälper planetens framtid.
Jag väljer att se positivt på framtiden, en framtid där mänskligheten trots allt har lyckats få ny teknik till att möjliggöra en hållbar konsumtion. Samtidigt knyter det sig i magtrakten varje gång mediaflödet lanserar en ny svallvåg av nyheter om smältande glaciärer och svårnådda klimatmål. Men den där obehagliga känslan i magen är nog bra. Den får oss att bli medvetna, att bry oss och att se på ny teknik med ännu mer hållbara ambitioner. Då kan vi tillsammans kraftsamla och välkomna hållbar förändring, drivet av en oundviklig och ständig utveckling av ny teknik. Förändring som leder till klimatsmart utveckling och konsumtion, vilket hjälper vår planet snarare än stjälper dess framtid.
Det här ett viktigt och outtömligt ämne. Hur ser du på kombinationen av ny teknik och hållbarhet? Reflektera, kommentera och bidra med dina åsikter. Så kan vi hjälpas åt att föra diskussionen vidare! Kontakta gärna Jonas, jonas.ekman@centigo.se.
